(ur förstudien "Ringön för social cirkulär ekonomi" författad av Christer Owe i april 2017, utgiven av Järnhallen och huvusakligen finansierad av Västra Götalandsregionen - www.jarnhallen.se/ringon-cirkulr-ekonomi )
Under 1800-talet och fram till 1950-talet var Ringön en ö med funktioner för en fungerande hamnstad. Den stora förändringen kom när containertrafiken förändrade hamnens logistik och Tingstadsvasskanalen fylldes igen.
Fil Dr Gabriella Olshammar har beskrivit Ringön i flera sammanhang. Här följer en partiell sammanfattning av hennes beskrivning av Ringön.
Gabriella Olshammar beskriver hösten 2016 Ringön i en artikel, som sammanfattar mycket av den motsägelsefullhet som präglar både stadsdelen i sig och synen på stadsdelen. Vem ska egentligen utveckla Ringön, i vilken riktning och hur snabbt? (Anm: Gabriella Olshammar artikel ”Åldrade världar eller framtidens urbana tillgångar” finns tryckt i ”Det Industrielle Miljö i Norden 2016” )
Kanske är det dessa frågor som konstant ligger under ytan för oss som med intresse för Ringön som en speciell resurs i stadens utveckling? Låt oss först se på vilka värden Ringön egentligen representerar och hur utvecklingen har sett ut. I artikeln beskriver Gabriella Olshammar på ett levande sätt hur den älvnära ön (Ringön var en ö fram till 1949 års stadsplan) under 1800-talet endast var tillgänglig via båt eller järnvägsbro, hur stadens varv etablerades där och även den första ångdrivna sågen. I en tidning daterad 1927 beskrevs Ringön som ”uteliggarnas Eldorado”. Bogserbåtar drog pråmar in till Ringön, där bearbetning av material ägde rum. Upplag och enkla verkstäder utgjorde de vanligaste verksamheterna när containerfartygens entré snabbt förändrade hamnens utformning. Kanalen runt Ringön fylldes igen och under 1950- och 60-talen fanns olika verksamheter på Ringön: varvs- och verkstadsanläggningar, uppläggningsplatser för fartyg och gods, dykeri- och bärgningsbolag, ett par pråmvarv och bogserfirmor, roddklubb, transportfirmor, bilförsäljning, bilskrot, gummiverkstad, byggfirmor, plåtslageri, gips- och ventilationsfirma, betongvarufabrik, träförädling och såg, spegelfabrik, sockerfabrik, flertalet saltsillfirmor, ett par caféer och något enstaka reklambolag. Mot slutet av 70-talet beskrevs Ringön som ett välfungerande område utan utvecklingsproblem.
Ringön med dagens ögon
2012 beskrev deltagarna i en workshop (Spontaneous City Gothenburg Ringön) att Ringön visar upp en positiv ekonomisk utveckling. Ringön lockar även entreprenörer och har förutsättningar att bli mer integrerad i resten av staden, ansågs det. Under senare år har Ringön fortsatt att stegvis utvecklas som ett småskaligt och blandat område för produktion och service med närhet till stadskärnan. Vision Centrala Älvstranden beskrev Ringön så här:
”I variationen [hos Ringön] ligger en småskalighet liksom både nya och gamla byggnader som samsas intill varandra. Verksamheter, variation, småskalighet och vattenkontakt är kanske de mest iögonenfallande egenskaperna – det som skiljer området från många andra delar av staden. […] Ringön erbjuder uppenbart service av många olika slag, service som i stort är inriktad mot Göteborg och regionen. Framför allt de verksamheter som är inriktade mot hamn och sjöfart finns knappast någon annanstans. ”
Stadens kitt och tillåtande oas
Gabriella Olshammar beskriver i sin artikel hur mångfalden företag och verksamheter ser ut och hur det knappast är tillfälligheter som gjort att flera av företagen återfinns just på Ringön, kanske med Gothenius Varv som det tydligaste exemplet. Idag är detta Göteborgs sista reparationsvarv. Placeringen intill älven är i detta sammanhang en självklarhet. Flera andra mindre industrier, återförsäljare och företag skulle troligen kunna återfinnas även i andra industriområden i staden. Olshammar pekar på vikten av småindustrier som stadens kitt, verksamheter som tillsammans skapar resiliens och hållbarhet för många av invånarnas och de lokala företagens konkreta behov. Ur processerna kring 400-årsfirandet av Göteborg växte en idé sig stark, som handlar om att skapa tillåtande oaser och utrymme för konstnärliga och kreativa näringar. Idag finns projektet Saltet på Ringön som en konsekvens av dessa idéer med en uttalad målsättning att bidra till en uppblandning mellan det nuvarande Ringön med nya, mer utåtriktade verksamheter som bidrar till mer levande gator under ett utökat antal timmar om dygnet. Även konsthallen Järnhallen har i detta sammanhang en roll att spela för att skapa utrymme och synlighet för konstnärer och projekt med konst och kultur som bärande element. För Gabriella Olshammar bryts tre perspektiv i potentialen för Ringön.
1. Spontaneous City-workshopen identifierar befintligt värde och behovet av ökad tillgänglighet.
2. Vision Älvstaden talar en plats för ett småskaligt näringsliv med både bredd och spets. 3. Och processen runt Saltet på Ringön ger kontinuitet och stadga för det som kreatörer och konstnärer kan tillföra Ringön. I min tolkning av Gabriella Olshammars prognos famlar Ringön aningen ambivalent efter sin genuina väg framåt, med basen i ett livskraftigt småskaligt näringsliv, samtidigt som läget självfallet attraherar exploatörer med transformativa agendor. Sorgligt nog och en aning motsägelsefullt kan det enligt Gabriella Olshammar bli så att när just de unika värdena med Ringön upptäcks och exploateras leder detta till en transformering som riskerar att eliminera de värden som motiverade investeringarna från början!
Anekdotiska fakta
Enligt uppgift ska Ringön under lång tid byggts upp av spill från sågverken längs Göta Älv, exempelvis vid Torskogs slott nära Lilla Edet. Sågverken låg vid älven och transporter av timmer skedde på älven. Men vid varje sågat timmer uppstod träspill, som följde med vattnet ut mot kusten. Precis där Ringön ligger gör Göta Älv en skarp böj och där uppstod ett baksug som gjorde att mycket av träspillet lagrades just vid Ringön. Mycket talar för att Ringön till stor del formades och byggdes upp av sågverkens träspill, något som återstår att utforska.
|
Click here to edit.
|
Click here to edit.
|
